Vi protesterar mot regeringens ”säkerhetszoner” och de regler som ger polisen rätt att visitera barn

två plastfigurer som ser ut som karikatyrer av poliser, en man och en kvinna
Visst önskar man att det vore så här enkelt. Att det gick att skratta bort alltihop. Foto: Pixabay Pexels.com

Många av oss som är föräldrar till afrosvenska barn, andra barn som utsätts för rasism och även till barn med olika funktionsvariationer, är inte bara rädda för konsekvenserna av det nya lagförslaget om visitationszoner utan också arga. Därför har Forum för föräldrar till afrosvenska barn startat ett upprop som du kan underteckna och vi har skrivit ett uttalande tillsammans med Afrosvenskarnas Riksorganisation och Black Lives Matter Sweden.

Vår åsikt är att svensk polis redan har de verktyg de behöver för att förebygga brott. Visitationszoner behövs inte och bör stoppas, eftersom de ökar risken för rasprofilering, diskriminering och traumatiserande ingripanden mot barn – och minskar förtroendet för polisens roll som beskyddare.

Skrattet sätter sig i onekligen halsen vid genomläsning av regeringens förslag om visitationszoner – eller säkerhetszoner, som regeringen valt att kalla dem. Lagförslaget är ett tillägg till polislagen som ska ge polisen rätt att upprätta zoner där visitation och husrannsakan får ske utan brottsmisstanke.

Det finns i princip inga begränsningar för hur stor en zon kan vara, det skulle kunna vara en mindre stadsdel, eller en heI stad. Det finns inte heller några begränsningar nedåt i ålder för hur små barn polisen får stoppa och visitera.

I sitt lagförslag använder regeringen svepande formuleringar om vad som skulle kunna vara anledning till att upprätta en så kallad säkerhetszon. Bland annat sägs det i lagförslaget att, det ska finnas ”en påtaglig risk för mycket allvarlig brottslighet som innebär stora risker för allmänheten””Som exempel på sådana situationer anges i förarbetena konfrontationer mellan rivaliserande ungdomsgrupper på allmän plats eller offentliga evenemang där risken för våld erfarenhetsmässigt är överhängande.”

I sin remiss till lagrådet avfärdar regeringen i princip alla invändningar från tunga instanser som Diskrimineringsombudsmannen, Justitiekanslern, Justitieombudsmannen, Svea Hovrätt, Barnombudsmannen, Rädda Barnen, Bris, Civil Rights Defenders och alla andra som läst lagförslaget och pekat på allvarliga och oacceptabla konsekvenser. Lagen ökar risken för godtyckliga bedömningar av när bestämmelserna kan användas, den ökar riskerna för diskriminering och inskränkning av både barns och vuxnas rätt och möjlighet att röra sig fritt i samhället och den riskerar att försämra relationerna mellan polis och allmänhet. Det sistnämnda har lokala poliser runt om i Sverige också hållit med om i intervjuer i både Polistidningen och andra medier.

Polisen har ju redan rätt att stoppa och visitera i stort sett vem de vill, även barn. Det vet vi genom egna erfarenheter och det konstaterar även regeringens utredare. Så varför behövs då skärpta lagar om visitation och husrannsakan? Vilken är egentligen agendan?

”Någon bestämmelse om att de särskilda befogenheterna i en säkerhetszon får användas mot barn behöver inte införas. Polislagen och annan näraliggande reglering innehåller inte sådana bestämmelser trots att tvångsmedel enligt de lagarna får användas mot barn.”

– Ur regeringens promemoria Ds 2023:31

Gucci-kepsar och andra avledande skämt om klädstilar åsido. Det vi pratar om här är alltså en lag som ger polisen rätt att fritt stoppa, visitera och frihetsberöva inte bara vuxna utan även barn, utan nedre åldersgräns och utan brottsmisstanke. Polisen förväntas göra en egen bedömning av vad som är lämpligt agerande i situationen och för närvarande är möjligheterna att överklaga eller protestera mot visitation eller beslut om zoner väldigt små, för att inte säga obefintliga. Samtidigt är det här alltså en ändring som egentligen inte behövs för att ingripa mot vare sig brott eller de som begår dem. Så varför vill regeringen införa zonerna?

– Det här är bara den senaste pusselbiten i en lång radda lagändringar som är direkt riktade mot minoriteter och oliktänkande. Det handlar inte bara om att stoppa kriminalitet, det handlar om att göra livet svårare för alla som inte identifieras som svenska och för de som inte håller med regeringen, säger en förälder som vill vara anonym. Hen tar upp den lag som nyligen trädde i kraft om polisens rätt att i ”gränsnära områden” (alla våra stora städer räknas dit) stoppa personer de tror är utlänningar och saknar uppehållstillstånd – där en nedre åldersgräns på 6 år diskuteras.

– Hur ska polisen kunna avgöra vem som inte är svensk, eller inte har uppehållstillstånd? Ska mina barn behöva ha passet med sig när de går till skolan, eller till idrottsplatsen för att sparka fotboll? För att slippa bli hårdhänt visiterade, eller frihetsberövade?

En annan förälder berättar att hens afrosvenske son har både ADHD och autism och att hen oroar sig väldigt mycket för hur hens son kan komma att reagera om en polis försöker stoppa honom. Sonen, som är 14 år, tycker inte om beröring, undviker ögonkontakt och kan göra kraftigt motstånd om någon försöker tvinga honom till något rent fysiskt.

– Jag är ärligt talat väldigt rädd. Om det blir som i USA, för där har flera autistiska personer blivit ihjälskjutna just när de inte lyssnat på polisen vid ”stop and frisk”-insatser. Kunde polisen skjuta den där killen i Stockholm som hade Downs syndrom utan att tveka, så kan de ju i princip förväntas göra vad som helst om de blir rädda och tror att min son utgör ett hot.

Så, vad gör regeringen då för att garantera att Barnkonventionen inte sätts ur spel, för att personer med olika funktionsvariationer inte ska bli utsatta för övergrepp och för att afrosvenskar inte ska bli rasprofilerade? Jo, de konstaterar helt enkelt att de är medvetna om att den nya lagen kan innebära att människor stoppas i onödan på grund av sitt utseende. I samma andetag konstaterar de också att lagen egentligen inte behövs.

”Det föreslagna systemet med säkerhetszoner medför inskränkningar i skyddet för den personliga integriteten enligt regeringsformen och Europakonventionen. Reglerna motiveras av allmän säkerhet och intresset av att förebygga och förhindra brott, vilket är godtagbara ändamål för sådana inskränkningar.” … ”När det gäller om det föreslagna systemet är proportionerligt ska inledningsvis beaktas att de föreslagna befogenheterna endast utgör en smärre utökning av polisens nuvarande förebyggande befogenheter”.

– Ur regeringens promemoria Ds 2023:31

Varför lägger då regeringen fram ett lagförslag som ger så små utökade befogenheter och därmed betyder så lite för att förebygga brott och brottsbekämpning?

Det har hänvisats till Danmark och att visitationszoner där har varit framgångsrika. Då ska man komma ihåg att danskarna har ett starkare lagligt skydd för den personliga integriteten än Sverige. Polisen där har inte några andra möjligheter än att inrätta visitationszoner för att kunna agera som svensk polis redan gör, med visitering och husrannsakan utan föregående beslut av åklagare. Det anses inte heller proportionerligt i Danmark att visitera barn under 15 år.

Den största anledningen till att danskarna har lyckats minska brottsligheten är – enligt danska forskare – att de arbetat med starka sociala insatser i form av stöd till ungdomar att klara skolan, fritidsverksamhet och andra åtgärder. Det enda den danska lagen om visitationszoner gjort är att möjliggöra tillfälliga insatser för att förhindra brott, i ett land där respekten för människors rätt att inte bli stoppade och visiterade utan anledning alltså är större än i Sverige. Trots det har protesterna varit starka mot lagen även i Danmark och många säger att den har förstört relationerna ytterligare mellan särskilt ungdomar och polis.

Det svenska lagrådets kritik mot lagförslaget så som det såg ut efter remissrundan handlade bland annat om att lagtexten tagits fram så snabbt att hela processen känns slarvig och respektlös mot de inblandade som fått ge sina synpunkter. Rådet kritiserade också att det är i princip omöjligt att hinna överklaga ett beslut om att upprätta en så kallad säkerhetszon. De vill att lagen ska tidsbegränsas, så att en utvärdering av effekterna kan göras.

Lagskrivarna har också försökt locka med annat. Tidigare kritik från JO har handlat om att alla ingripanden och åtgärder som innebär kroppsvisitation och husrannsakan enligt polislagen borde dokumenteras. Nu finns en sådan regel med i lagförslaget.

Polisförbundet ändrade sig efter att först ha varit väldigt negativt inställda och är nu positiva till förslaget, men efterlyser också utvärderingar. ”Bland annat vad det får för effekt på det brottsförebyggande arbetet och hur det påverkar ’effekter på allmänhetens uppfattade trygghet samt effekterna på tilliten till och förtroendet för polisen’ ”

Återstår nu för oss alla att se vilka argument lagstiftarna tar hänsyn till i omarbetningen av lagförslaget. Det ska tas upp i riksdagens justitieutskott den 7 mars för så kallad beredning, sedan ska det vara färdigjusterat och läggas fram i riksdagen den 19 mars 2024, samt tas upp till debatt och slutgiltigt beslut, den 20 mars 2024.

Redaktionen, FAB Forum.

LÄNKAR:

”Säkerhetszoner – ökade möjligheter för polisen att visitera för att förebygga brott” (Ds 2023:31) (Regeringens ursprungliga promemoria)
Remissvaren från de som läst förslaget (bland andra JO, JK, Barnombudsmannen, DO mfl)
Regeringens sida om lagrådsremissen, efter remissrundan
Lagrådsremissen som pdf (här besvarar regeringen svaren från de som läst lagförslaget)
Barnkonventionen (som numera är en del av svensk lagstiftning)
Kommunpolisen kritisk till visitationszoner (artikeln från Mitt-i, 28 november 2022)
Polisförbundet nu positiva. (Polistidningen 25 januari 2024)
DO: ”Oacceptabla risker för diskriminering” (artikel i DN, 8 februari 2024)